Något som är värt att veta är att det aldrig blir som man tänkt sig - så är det! Men jag fick ut lite av mina tankar, långt ifrån alla, men lite i alla fall!
Blev jag något klokare? Nope, inte ett dugg.
Meeeeen, jag känner mig ändå bättre! För jag gjorde det, jag gick dit och pratade. Det var en skön känsla när jag gick hem. För på något sätt hade jag förberett mig mentalt - jag trodde ju inte direkt att jag skulle få någon kärleksförklaring på plats.. Sånt händer bara i filmer! Suck
Hur som helst är det gjort nu, det känns okej. Kanske är för det bästa... Hjärtat och hjärnan vill inte samma sak, dessutom med tanke på att jag knappt kommer vara i Sverige fram till jul.
If it´s meant to be it´ll work out sooner or later
Hang in there, how hard it now may be...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar