För tre (!!) år sedan var jag jätte rädd för ny okänd mark, att lämna trygga BPG. Ge sig ut på nya äventyr. Det största av allt var min fem månaders backpacking resa med bästa Y <3 Sen komma hem och flytta från Båstad.. Det var helt ofattbart. Och nu när jag hittat ett nytt hem ska jag återigen lämna det för okänd mark och dessutom lämna Sverige. "Flytta" till ett land där jag inte kan läsa en skylt eller ett ord, där jag kommer vara dubbelt så stor som alla andra, till ett land där de äter hundar och fårhuvuden är en specialité.. Herre gud - hör ni som detta låter?!
Men grejen är att jag ser fram emot det - det är det sjuka! Haha! Men för varje dag som går inser jag att jag kanske inte kommer se mina "nyfunna" vänner igen förrän till januari och det skär i hjärtat!
Resten av veckan består av tentaplugg som står mig upp i halsen. Sen måste jag på gott och ont skynda iväg efter tentan till Göteborg. Men jag ska hinna med en "hej då-runda" och krama de som jag kommit närmst här. Usch, jag mår nästan illa när jag tänker på det. Jag har fått så många bra kompisar här- och många killkompisar. Jag har aldrig haft killkompisar så som jag har nu och jag trivs med alla här. Självklart kommer jag sakna vissa mer än andra - men det hör väl till antar jag. En del av mig tror att det kan vara bra med ett break och distans från bubblan. Den andra delen vill bara vara nära...
Förlåt om det blev jätte deppigt nu, men det tar emot att lämna mitt älskade campus. MEN jag kommer få spendera sommaren med min familj som jag saknar mer och mer för varje dag som går. Att inte få krama mamma jätte länge på mors dag var jobbigt, att alltid säga hej då i telefonen med "jag älskar er"blir jobbigare för varje dag som går, men det är nog bara för att jag vet att jag snart träffar dem igen - tack och lov!
Och mina vänner hemma i Båstad - hur ska jag klara mig utan dem?! Vi har lärt oss att leva med att vi inte bor 20 minuter ifrån varandra längre. Men vi har fått det att fungera (tackar teknikens under för det)! Utan ert störd hade varje dag varit svårare, "gänget" ger en stöd i vått och torrt! <3
Hur som helst är jag redo för nya äventyr nu!! Jag vill bara iväg, och det är trots allt "bara" fyra månader som kommer springa förbi i ett jäkla tempo. I början av spetember kommer jag bosätta mig i Kina och varje gång jag säger det ler jag och det pirrar till i hela kroppen. Vilket äventyr!!
Måste tacka världens bästa Emelie! Varför vet jag egentligen inte, bara för att hon är den hon är! Förgyller vardagen med pepp, practical jokes, prat, skratt i massor - vi är så lika du och jag! Växjö hade inte varit detsamma utan dig... Du är verkligen en vän för livet - tack <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar